Gå till innehåll

2

Nu är det slut på sötebrödsdagarna för Cleia. Eftersom hon håller på att krypa ur skinnet så får hon vara med på klubben men hon får fortfarande inte flänga hur som helst. Det gäller att trötta ut henne psykiskt och då är klickerträning kanon.
I dag hoppade vi över söket och tränade lydnad i stället. Vi gick igenom hund för hund. Det är så jäkla bra. Malco fick träna avstånd på hoppet, han har börjat sätta sig lite för nära, och framåtsändande som han gör bra men har någonstans befäst att det är slut 25m efter gruppen så vi jobbar på att han ska gå tills jag ropar in honom.Tänk vad fort dom lär "fel".
Cleia fick träna apport, den sista hälften på framåtsändandet samt fick vara "störningshund" åt en annan hund. Hon var ju lite för taggad och "kunde själv" lite för mycket. Hon är inte den som vilar sig i form precis.

Jösses, nu har f---n flugit i den lille tiken. Hon är sjövild och far omkring inomhus också så nu är det nog slut på friden. Hon lyckades få av sig "badringen" och fick loss två stygn med det gör ju inget då de ändå skulle bort idag. Det betydde att jag bara behövde ta bort två. Såret ser kanonfint ut.
Jag lät henne vara lite lös på klubben idag men vågade inte för länge som hon for. När jag släppte ut henne ur bilen så for hon iväg som ett jehu, hoppade över grinden in till planen, vände och hoppade tillbaka. Jaha, det var det det. Men det gick nog bra, hon är så vig och hoppar så lätt och elegant så det var nog inte för ansträngande.
Nu måste jag sysselsätta hjärnan på henne så hon coolar ner. Jag vill kunna vara ute och jobba men det är inte så skönt när det är 15 minus.

I kväll var jag på bio med ett par kompisar och såg Luftslottet som sprängdes så nu har jag klarat av alla tre i den serien. Bra med böckerna är som vanligt mycket bättre.

Jag ORKAR inte med denna vinter. Katastrof för snö-hatare. Det går ju inte att gå någonstans. Men, träningsplan har vi. I går satt vi på plogen några timmar så nu kan vi träna lydnad igen. Undrar hur många klubbar som håller efter sina planer så bra som vi gör?
Nu är det 9 dar sen Cleia kastrerades och hon går på tårna. Inte inomhus, där är hon kalas-lugn, MEN att gå ut med henne är en plåga. Och hon som inte kan bajsa vid/på vägen. Hur lätt är det med koppel och skithöga vallar att få henne att göra nåt. Hon får rasta sig på tomten sen kan vi bara gå promenad för gåendets skull sen.

Cleia bäddar fortfarande men inte så mycket. Jag provade den nya "kragen" på henne och det funkar hur bra som helst. Så skönt för både henne och oss.

Vi har börjat gå lite promenader, några korta per dag. Supertaggad är bara förnamnet på hur hon är. Jag är kanske för försiktig men det är sår inne i magen som ska läka också. Annars ser det kanon ut. Det är otroligt hur lugn och fin hon är inomhus. Nu är det bara en vecka kvar innan jag ska ta bort stygnen.

Malco är lycklig som ett barn, var ju ensam med på söket i går och är ensam på rastning och träning. Livet leker!
Själv är jag nere i en "värksvacka" Har ständigt ont i kroppen och det tar på en till sist. Är supertrött. Ska prata med läkaren men det är nog fibromyalgi, stämmer helt med de symptomen. Inte blir man bättre av detta väder, allrahelst inte om man hatar vintern. Nu ska det bli mer snö, puh! Men då får vi ploga igen och det är kul.

Nu är hon jobbig den lille tiken. Hon skenvalpar och gräver överallt för att boa. I morse grävde hon ner sig i min säng och slet och drog för att bädda så lakanet gick sönder och en bit av min Tempurmadrass försvann. F--n vad fort det kan gå. Nu är jag ännu gladare att jag kastrerat henne. Kroppen har ju inte hunnit ställa om sig ännu så detta löp blev lite "skenigt".
Hon har fått rasta sig på tomten de två första dagarna men idag gick vi en lite promenad och jösses vad hon är taggad. Konstigt att hon är så lugn inne (förutom bäddandet). Ska bli skönt när vi är igång igen. Men det går fort.

Titta vad fin Cleia är med T-shirt. Hon mår kalas, det märks över huvudtaget ingenting av att hon är opererad. Hon skulle nog gärna sticka ut och köra sök. Hon var klart trött onsd och även lite igår men det verkar inte som hon har ont eller är irriterad. Det känns såå skönt. Nu är det bara nedräkning.

Malco njuter i fulla drag. Han får följa ut ensam, bara matte och ingen terrorist. Han är lite ego den hunden, vill vara själv. Eller i alla fall med människor, hundar är inget roliga.

Nu är det gjort. Jag har velat fram och tillbaka om jag ska kastrera Cleia eller inte och ju mer man pratar med hundfolk och veterinärer ju mer övertygad har jag blivit att det är bäst. Man eliminerar framtida livmoderproblem mm och man slipper löpen.

Så jag ringde i måndags till vet och fick komma redan i dag (onsdag). Hjälp, jag fick hicka och nästan panik, så fort. Nej, jag struntar i det!! Men så sansade jag till mig och sa, vi kommer. Och nu är det som sagt gjort. Det gick jättebra, inga problem.
Så nu är det koppel ett tag men det är ju en passande tid så det gör inte så mycket.

Om några veckor är vi på G igen.

På nåt sätt tycker jag alltid att det är lite "vår" redan så har års. Det har vänt och man ser redan nu att det är ljusare ute och solen börjar värma. Snart börjar fåglarna sjunga också. Absolut rätt tid. Men det är fortfarande skitkallt men det har faktiskt inte påverkat lydnadsträningen (konstigt).

Vi har tränat lite varje dag. I går kom det ett par medlemmar med en unghund när jag tränade Cleia, dom frågade om dom störde. Absolut inte sa jag som gillar störning så dom kliver in på plan med unghunden lös och den kutar naturligtvis fram till Cleia och vill leka. Jag tränade en bra stund med hunden rantande runt fötterna och Cleia skötte sig kanom. Hon reagerade/sa till unghunden en gång och det var när vi tränade kryp och hunden gick och nosade henne i baken. Hon vände sig om och fräste lite men hon gick inte upp. Hon var sååå jäkla duktig.

Jag sitter och knackar på min gamla bärbara för jag har naturligtvis lyckats låsa min dator. Jag skulle återställa den och den låste sig så nu får jag flirta med min datakompis eller kanske rent av lämna in den.

Datorer och bilar ska bara gå tycker jag.